Redan som liten var jag förtjust i tåg. Bodde i Jokkmokk och hade fram till
Skolåldern utsikt mot stationen där små rälsbussar till och från Gällivare och Arvidsjaur
Kom och gick. Samt ett godståg från Gällivare kom och växlade vagnar . För det mesta med
ånglok . 1956 flyttade vi till ett annat hus utan denna utsikt. Men med en mormor i Stockholm
blev det ju några resor med nattåg via Murjek eller Gällivare . Oftast med Nordpilen. När mormor
skulle fylla 75 den 28 december 1958 skulle jag och lillebror och mamma ta tåget till huvudstaden
för att fira henne. Pappa skulle vara kvar i norr. Vi tog postbussen till Murjek och Nordpilen vidare.
Det var väl antaglien kallt för alla som väntade på tåget var inne i väntsalen. Så hördes ett tåg tuta i fjärran och Bertil sa glatt att ”NU KOMMER Nordpilen” och så gick alla ut i kylan bara för att se hur ett södergående malmtåg kom in på sidospåret …. En del tittade på den lilla pojken som lurat ut
Dem i kylan ….. Och alla gick in i väntsalen igen Efter en stund kom i alla fall st 93 med Da-lok i spetsen och det blixtrade vackert grönt från strömavtagaren och vi kunde klättra upp till sovvagnen som gick i slutet av tåget. Sedan gick väl allt som tåget både fram och tillbaka .
Men denna historia har levt kvar i släkten. Vi flyttade 1961 till Uppsala . Men det är en annan
Historia …
Hälsningar
Bertilb