Resgodsvagnar
År 1922 får alla godsvagnar vid NVHJ nya nummer. Resgodsvagnarna delar man in i två serier, en för de äldre vagnarna, och en för de lite modernare.

F 100-120 är samtliga 20 bromsvagnar tillverkade av Atlas och Ankarsrums bruk år 1878-79 samt fd HWJ F 476, tillverkad av Ljunggrens år 1900. De äldre vagnarna saknar tryckluftbroms och ersätts därför i allt större utsträckning av modernare G-vagnar i godstågen och av de modernare F-vagnarna i persontågen.

F 100-111 = WÅB F 451-462
F 112-117 = HWJ F 471-476
F 118-120 = NBJ F 491-493

F 150-156 är de något modernare vagnarna, tillverkade år 1905-1914

F1 150-153 = WÅB F 463-466
F1 154-155 = HWJ F 477-478
F1 156 = NBJ F 494

Vid den stora omnumreringen år 1932 klassas samtliga resgodsvagnar från ursprungsuppsättningen ned till G-vagnar och kvar blir därför bara åtta F-vagnar:
F1 101, fd HWJ 476
F2 102-104, fd HWJ F 477-478 och NBJ F 494
F3 151-154, fd WÅB F 463-466

Huruvida F3 151 är fd WÅB F 463 (dvs, NVHJ F 150 i 1922 års nummerserie), eller om man gjort det enklare för sig och helt enkelt numrerat om F 150 till 154 ska vi låta vara osagt, men eftersom man gjort så för Co-vagnarna verkar det inte helt osannolikt.

Det är tyvärr ont om bilder på F-vagnarna, men här syns åtminstone ena halvan av F 151-154 på bangården i Västervik

När postkupén i vissa tågpar dras in i början av 30-talet byggs DF 90 om till ren resgodsvagn och märks om till F4 161.

Alla kvarvarande 9 vagnar är i trafik fram till förstatligandet.

SJ-tiden
När NVHJ förstatligas år 1949 är det en brokig skara vagnar SJ övertar.

Man har fortfarande 4 vagnar med sidoingång i trafik, två av dessa har dessutom hängt med från invigningen år 1878. Vagnarna anses uppenbarligen vara tillräckligt ändamålsenliga, och alla får SJ-nummer och är i trafik fram till år 1952 när stålrälsbussarna levereras, då de snabbt klassas ned till bangårdsvagnar.


SJ CFp 413, fd NVHJ C4 51 i Storsjö år 1950.

Fd NVHJ BC3 31 och den udda DF 93 slopas i samband med förstatligandet. BC3 31 byggs om till undervisningsvagn medan den fd systervagnen blir bangårdsvagn.

Alla de äldre boggivagnarna är i behov av revision, och två vagnar får nya korgar vid KVAB år 1950-51, medan de övriga tre slopas i mitten av 50-talet.

Samtliga ASJ-vagnar är i trafik fram till breddningen, även om de liksom de flesta andra personvagnarna på Östgötanätet mest står i reserv åt rälsbussarna. Vagnarna används även på bland annat fd VB och MÖJ.

Av de modernare tvåaxliga vagnarna byggs några om med raka korgsidor, och tre vagnar byggs om till litt CFp år 1950. Övriga vagnar degraderas med tiden till tjänstevagnar.

De två kvarvarande DF-vagnarna förses med boggier, och en av vagnarna spåras om till 1067 mm.

Av F-vagnarna slopas de tre äldsta i början av 50-talet, två skrotas och en blir ombyggd till G-vagn. Övriga resgodsvagnar används fram till breddningen och skrotas kort därefter.

Cop 815, fd NVHJ BCo 8, sparas för Linköpingsmuseet och står under några år uppställd på Norrköping Ö. Vagnen ingår tyvärr i de fordon som gallras ut och den skrotas därför år 1966.