Semaforvingar (Signaler/säkerhet)

av Ulf Pålsson @, Stockholm, onsdag, november 13, 2019, 10:51 (23 dagar sedan) @ Peter Johansson
Redigerad av Ulf Pålsson, onsdag, november 13, 2019, 11:03

Min fråga är: Har det varit så på alla järnvägsbolag, oavsett om man har haft t.ex. högerkörda lok? Eller om semafor varit placerad till höger om spåret (Tysk förebild?) har det funnits emaforer i Sverige med vingarna till höger?

Mitt svar blir: I Sverige har semaforvingen(-vingar) till vänster om masten alltid varit den/de gällande.

Det grundar jag på att jag, trots intensivt studerande av trafikregler hos SJ från 1858 och hos EJ från 1880 inte har funnit något som tyder på motsatsen. Även Köping – Hults järnväg hade vingen åt vänster som den gällande från 1856. (Teoretiskt kan det naturligtvis inte fullständigt uteslutas att någon annan EJ från tiden före 1880 kan ha haft semaforer med den högra vingen gällande, men jag anser att det är väldigt osannolikt.)

Att det blev den vänstra vingen som gällde beror på att det brittiska inflytande var totalt när järnvägen kom till Sverige. Det var också brittiskt inflytande som gjorde att vingen ursprungligen pekade nedåt när signalen inte visade ”stopp”. Visserligen ökade det tyska inflytande väsentligt senare under 1800-talet, men det ändrade inte på principen med semaforvingen. Det tyska inflytande ledde dock under 1890-talet att det sattes upp tvåvingade (och så småningom även trevingade) enkelsidiga semaforer för att möjliggöra olika signalering till huvudtågväg och sidotågväg. I början fortsatte vingen/vingarna att peka nedåt även på dessa, men 1907 bestämde man sig för att ändra vingarna så att det skulle peka uppåt i stället, enligt tysk modell (men fortfarande åt vänster).

Trots att vänsterplacering av signaler har varit och är huvudnormen i Sverige har det varit ganska vanligt att även enkelsidiga semaforer har placerats till höger om spåret, alltså med vingen pekande in över det spår som signalen gäller för. Orsaken till det kan ha varit siktskäl (kurva, ….) eller helt enkelt för att förenkla lindragningen från stationens ställverk. Det är väl inte uteslutet att en del högerplacering kan ha tillkommit för att underlätta för föraren på högerkörda lok, men det vet jag inget närmare om.

Kuriosa 1: Även i Norge var det semaforvingen åt vänster som ursprungligen gällde, också där p.g.a. brittiskt inflytande. Senare bestämde man sig för att ändra till att ha den/de gällande vingen/vingarna åt höger. Under en övergångsperiod i början av 1900-talet förekom båda lösningarna, något som torde ha vållat en del problem. Det gällde då att ha god linjekännedom och lokalkunskap!

Kuriosa 2: I länder med vänsterplacering av signaler som huvudnorm är det i princip vinge/vingar åt vänster som är den/de gällande, och tvärtom för länder med högerplacering av signaler. Men två länder avviker: 1) I Schweiz har man haft vänsterplacering som huvudnorm men vinge/vingar åt höger som den/de gällande. 2) I Finland har man haft högerplacering som huvudnorm men vinge/vingar åt vänster som den/de gällande. Mitt antagande är att detta beror på att signalinrättningar i princip inskaffades från Tyskland resp. från Sverige.

Kuriosa 3: I Frankrike har en vanlig semafortyp varit en med en vinge som vrids kring vingens mittpunkt. Där går det alltså inte att tala om ”vinge åt vänster” eller ”vinge åt höger”, och inte heller om att "vinge nedåt" eller "vinge uppåt" (fast det är den vänstra delen som pekar nedåt). I större delen av landet är det vänsterplacering av signaler som gäller, och det finns också ”vänsterpekande” semaforvingar. Undantag dock för Alsace och delar av Lorraine, där signaler är högerplacerade och det är semaforvinge åt höger som gäller; detta beroende på att dubbelspår och ställverk i den landsdelen byggdes upp av tyska bolag under den tid då den kallades Elsass och Lothringen.
/up


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum