Om jag kommer ihåg min SJ 50-årshistorik rätt, så var ett av SJ åligganden att utfärda reglemente även för de enskilda järnvägarna. En naturlig följd av det torde varit att semaforvingar till vänster blev norm även i EJ reglemente.
Till saken hör att en järnväg med udda riktning på semaforvingarna skulle ha problem vid föreningsstationer med järnvägar med semaforvingarna i normalriktningen, om några semaforer till äventyrs skulle finnas där (istället för skivsignaler).

Sedan är det knappast något större problem med semaforer med vingar stickandes ut över spåret som står på så att säga fel sida av spåret; majoriteten av semaforerna torde varit T-semaforer, och där har man i alla händelser sådana problem i den ena körriktningen, det enda man kan välja är i vilken körriktning det är problem.

Och när det gäller T-semaforer är det verkligen viktigt att det inte är någon tvekan vilken av vingarna som gäller för tåget. (För envingade signaler kan ju signalens själva placering göra klart vilken riktning semaforen gäller för, så där kan man ju tänka sig en blandning av vingriktningar även om alla säkerhetsmedvetna personer säkert är överens om att det vore en dum idé.)

Det är väl inte strikt omöjligt att järnvägar med högerstyrda lok KUNDE fått högervingar om de verkligen ansträngt sig, men ärligt talat varför skulle de?

SI