Bilderna ger mig intryck av att vagnarna var i hyggligt skick och utan några omfattande åtgärder hade kunnat gå i trafik några år ytterligare, om de inte, som gjordes, slopats av hållfasthetsskäl. Stämmer det?

Eftersom trävagnarna tillhörde driftreserven och även användes planerat i trafik t.ex vid större helger var man ju tvungna att u derhålla dem. Främst naturligtvis det säkerheysmässiga men dom fick ju se alltför anskrämliga ut på in och utsida om de skulle accepteras av resenärer.
Men så togs beslutet att de inte skulle få användas från start av sommartidtabellen 1968 men i verkligheten blev påskhelgen samma år sista gången de användes av SJ. 60-talsvagnarna levererades i en snabb takt som ersättning.
Det beslut som då togs innebar att trä och stålvagnar inte fick användas i samma tåg innebärandes att det var helt o.k för SJK att ett år senare kunna skaffa sig ett tåg med enbart trävagnar skänkta av TGOJ.
Av någon anledning så kunde man även fortsätta blanda trä-stål på Roslagsbanan

Man kan notera att de statliga järnvägarna i Finland och Norge använde trävagnar betydligt längre fram. I Finland gick blandat trä- och stålvagnar i snälltåg så sent som andra halvan av 70-talet. I Norge användes trävagnar i lokaltåg långt fram i tiden (80-talet?) (På Holmenkollbanen ännu senare, men den var ju inte statlig och kanske inte heller räknades som järnväg).

Två viktiga anledningar till att trävagnarna försvann i Sverige i slutet av 1960-talet var nedläggning av lokal persontrafik på många linjer och att tågresandet minskade påtagligt fram till 1971 genom en snabb motorisering av befolkningen. Trävagnarna behövdes helt enkelt inte längre. Då är det lätt att lägga fram säkerhetsmässiga skäl som egentligen inte fick några ekonomiska konsekvenser annat än att man slapp underhålla en antikverad trävagnpark.