Hej igen!

Förutom den nya banan Klintehamn-Roma ger sockerbruket i Roma upphov till ytterligare en järnväg. Den här gången är sockerbruksbolaget själva delägare och har ett starkt intresse i järnvägen.

År 1897 söks koncession för en järnväg från Slite via den största mellanstationen i Dalhems socken till Slite. År 1900 har aktieteckningen gått så pass bra att bygget kan påbörjas. Banan invigs i maj 1902 trots att en del punkter återstår att åtgärda från slutbesiktningen.

Trots sockerbolagets starka intresse uteblir de stora intäkterna man tänkt sig att banan ska generera. Istället ökar utgifterna, och redan under slutet av 1910-talet riskerar bolaget att gå i konkurs.

Under 1920-talets andra hälft viker återigen ekonomin nedåt, och man är nu så illa ute att den största långivaren, Riksgälden, förordar en sammanslagning med KlRJ och SGJ för att stärka bolagets position. SlRJ vägrar dock, istället går man med på en löst styrd samförvaltning med KlRJ. I praktiken innebär samförvaltningen att man har en gemensam trafikchef åren 1927-1940.

Efter andra världskrigets slut störtdyker trafikintäkterna och för att förhindra nedläggning drivs hela det gotländska järnvägsnätet som statligt bolag under ett år innan förstatligandet sker i juli 1948. SJ konstaterar snabbt att linjen, liksom KlRJ, är olönsam och lägger ned trafiken redan år 1953.

Personvagnarna
Till skillnad från KlRJ, som köper sina första två vagnar på fastlandet, beställer SlRJ sina båda första personvagnar från Fole Mekaniska Verkstad. BCo 1 och 2 levereras inför trafikstarten år 1902 och är tidstypiska lanterninboggivagnar. Liknande vagnar har några år tidigare levereras till GJ.

Sannolikt föreställer vykortet invigningståget när det har ankommit slutstationen Slite. Tåget består av banans bägge täckta godsvagnar och den ena av de båda personvagnarna.

År 1908 köper banan en modernare tvåaxlig vagn, som liksom boggivagnarna tillverkad av Fole. Vagnen är en kombinerad andraklass-, tredjeklass- och postvagn littera BCD. Banans godsvagnar har vid det här laget fått nya nummer i 500-serien, men personvagnarna får behålla sin gamla serie varför vagnen får nummer 3.

Den klassiska paradbilden på loket Dalhem i Slite, sannolikt tagen i samband med att loket är nytt år 1920. Närmast loket går en I/N-vagn, därefter F 7, BCD 3, BCo 1 eller 2 och sist F 6.

Vagn 3 efter ombyggnaden till littera CD år 1927. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

År 1927 utökar man postavdelningen i vagn 3 på bekostnad av andraklassavdelningen, varför vagnen får littera CD.

Strax därefter bygger man dessutom om den ena andraklassavdelningen i BCo 1 till postkupé och vagnen får littera BCDo. Troligen är det även då vagnen får sin plåtklädsel utbytt mot teakklädsel. Vagnen är därmed en av få smalspåriga boggivagnar som har teakklädsel och lanternintak samtidigt. År 1940 slopas andraklassavdelningen även i BCDo 1 som därmed åtminstone officiellt får littera CDo.

På denna bild tagen omkring år 1935 ska BCDo 1 vara ombyggd med postkupé, trots att det inte syns på utsidan. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

Blivande fru Egerbo avbildad av sin fästman vid plattformen på CDo 1 år 1945. Vagnen är fortfarande märkt med en 2:a i bortre änden trots att dokumentationen säger att andraklassavdelningen är slopad vid den här tiden. Kan det stå något om postkupén på skylten i vagnens bortre ände? Foto Gunnar Egerbo (Föreningen Gotlandstågets arkiv).

År 1935 förstörs boggivagnen BCo 2 vid en brand. Som ersättning för vagnen köper man år 1940 en begagnad tvåaxlig personvagn från nyligen nedlagda VVJ. Vagnen blir hos SlRJ C 2(2).

Den märkligaste fordonsombyggnaden på hela ön sker år 1947 då denna vagn byggs om till kombinerat post och resgodssläp för banans ännu ej levererade rälsbussar. Vid de fåtal tillfällen vagnen faktiskt används visar den sig givetvis vara för tung för de lätta rälsbussarna och hela ombyggnaden är dessutom rätt taffligt gjord, åtminstone om man ska tro postverket:

”Järnvägen tillhörig C-vagn nr 2 hade omändrats till DF-vagn och försetts med rälsbusskoppel. Avsikten är, att vagnen skall användas som släpvagn, då beställda rälsbussar kommit järnvägen tillhanda.

I vagnen inredd postavdelning – som anordnats utan kostnad för postverket, se ovan nämnt ärende – var ca 4,9 m2. Densamma var synnerligen amatörmässigt utförd och illa målad. Vagnen var vid besiktningstillfället icke färdigställd i avsett skick (dörrlås m.m. fattades).”