I en serie tyska publikationer (MIBA om signaler) så har jag inhämtat att tvåvingars semaforer styrdes med en vajer, i alla fall i Tyskland.
Systemet var ganska fiffigt: vajern kunde - utifrån läget semaforen i stoppställning - dras åt två håll (ett kvarts varv på hjulet vid semaforens fot, antar jag). Drogs vajern åt ena hållet visade signalen en vinge och drogs den åt andra hållet visade signalen två vingar. Rent tekniskt skedde detta genom att sagda hjul hade spår som styrde stängerna till semaforvingarna. På ena sidan ett spår för första vingen och på den andra ett spår för den andra vingen.
I ställverket styrdes vajern med två hävstänger: den ena för en vinge och den andra för två vingar. Vajern löpte genom ett vändhjul (tydligt synligt på ställverksbilder, om man vet vad man ska titta efter) från ena hävstången till den andra.

De tyska böckerna nämner dessvärre inte hur trevingade semaforer kan ha fungerat, antagligen för att dessa försvann med 1938 års tyska signalordning (när de försvann i terrängen är en HELT annan historia).
Såvitt jag kan se går inte tvåvingarslösningen att skala upp till tre vingar, så hur gjorde man egentligen?

Någon som vet?

SI

Man hade en 3:e hävstång, kopplingshävstången, som vid omställning kopplar in den 3:e vingen vid signalering med hävstången för två vingar.

Med vevar gav signalveven en vinge vid omläggning åt vänster och två eller tre vingar åt vid omläggning åt höger beroende på kopplingsvenevs läge.