När de första Y1-vagnarna kom till Östersund så reste jag under ett par dagar med en motorvagnsförare Östersund-Dorotea och åter samt ett par resor till Sveg. Denne berättade från sanna källor om en provkörning med en Y1+ G-finka norrut mot Dorotea då man ville utvärdera dragkraften med finka enär frågan om att kunna frakta resgods m.m. då Y1 saknade utrymme för detta. Allt gick väl hyfsat tills man kom till Lit och 13 promillesstigningen norr därom.
Motorvagnen "kurkade" i halva backen och orkade inte vidare varvid man backade ner till stationen och tog ny sats. Men "ack nej" samma resultat och man backade tillbaks och hängde av finkan. Backen är ju ganska lång och Lit ligger i början av denna i uppförslut. Sedan kunde man fortsätta norrut enligt plan och därefter en utvärdering av resultatet förstod man att vagnen var för motorsvag, men med 2 Y1 + finka gick det bättre (d.v.s. Y1 + G + Y1). Detta skulle dock inte vara kostnadseffektivt så man beslöt att 10 vagnar i serien skulle förses med godsutrymme (YF 1). Detta är ingen skröna som jag hört utan ett flertal arbetare på Östersunds lokstation instämde i detta. Att senare Y1/YF 1 försågs med kraftigare motorer (turboladdade?)vid senare revisioner är väl känt. FIAT hade ju egen personal stationerade i Mora-Noret för underhåll och nollställning en viss tid efteråt berättades likaså.:-| :-| :-|
Till sist så blev det problem med riktningsväxeln under vinterprovningen som frös fast.
En vagn som gått till Strömsund("Flata") frös fast i riktningsväxeln så personal från Östersund begav sig i jourbil med "bumsenbrännare" för att få loss denna medan jag var där...
tobbe