E2 1329 på Hästholmenbanan 10 februari 1966 (Fordon: lok)

av Richard Loe @, tisdag, januari 14, 2020, 12:33 (8 dagar sedan) @ Jan Frelin

Vet inte om det var applicerbart i Sverige, men jag har läst beskrivningar från motsvarande bibanor i USA (jordbruksbana i Iowa), där man skötte så mycket som möjligt på utfärden, för att sedan kunna gå direkt hem igen utan att behöva stanna några ytterligare gånger.


Läst om liknande rutiner på brittiska bibanor.

Nja, det där är en sanning med modifikation. På de flesta brittiska bibanor så var principen att varje station hade minst ett dagligt godståg (sk pick-up goods train) som hämtade och lämnade vagnar.

För de bibanor där man återvände till sin utgångspunkt (exempelvis Raynes Park-Chessington) växlade man vagnar in och ut ur godståget i en riktning, men vilken tågriktning (upp eller ner) det var berodde på om man kom åt godsbangården från banans upp- eller nedriktning.

Om banan var en genomgående bibana (exempelvis Kettering-Cambridge) så fanns två sådana godståg, en i varje riktning, men då gick ibland godstågen varannan dag. Då växlade man respektive stations godsbangård utifrån tågets riktning, så de bangårdar som man kom åt från banans uppriktning växlades när tåget gick upp, och vice versa.

Innan godstågets avfärd från rangerbangården så växlades vagnarna i tåget (sk rake) i olika indelningar (sk cuts), en indelning för varje station på banan. När man sedan kom till stationen i fråga växlade man ur vagnarna för den stationen och tog med de vagnar som skulle iväg. När tåget kommit fram till sin slutdestination togs tåget in på rangerbangården och vagnarna växlades vidare till de tåg som skulle mot deras destination.


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum