En frågan från en okunnig är hur man på den här tiden reglerade vagnskadan med vagnägaren som jag i det här fallet förmodade var Tjecloslovakiens Statsjärnvägar (CZ?)

Sådana processer fanns fastlagda i då gällande internationella vagnsamtrafikavtal. För godsvagnar gällde RIV (Reglementio Internationale Veicoli). Jag har motsvarande för personvagnar, RIC, av 1967-01-01 (´C´ står för ´carozza´). §§ 19-20 behandlar skador på
själva vagnarna och § 21 skador som vagnarna förorsakat. Avräkningsvaluta var då "guldfrancs"
(schweizerfrancs?).

Vagnen ser ganska tilltuffsad ut så jag förmodar att den blev kvar i Sverige som skrot. Fick ägaren snågon ersättning eller var det tvärtom så att SJ krävde skadestånd om det var den aktuella vagnen som orsakat urspårningen. Förmodar också att det var lite krångligare i största allmänhet om det handlade om länder i det forma östblocket.

Alla normalspåriga öststatsförvaltningar (Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Jugoslavien, Bulgarien och Rumänien) hade undertecknat RIC (Även självständiga Turkiet).
Jag tror dessa länder biträtt även RIV.