1942 såldes 20 lok litt Ta och Tb till Finland. Detta väcker ett antal frågor om hur man byggde om loken för den bredare spårvidden, det skiljer ju nästan 9 cm.
Bytte man de kopplade axlarna, svetsade på förlängningar, eller kunde hjulen tillåtas ligga delvis utanför axeländen?
Flyttade man ut cylindrarna eller lät man vevstakarna arbeta snedställda?
Ändrades rambalkarna?
Hur gjorde man med lagringen av koppelaxlarna? Bredare lager, utstickande del av axeln, påbyggnad av ramen så att lagren kom längre ut?
Om man räknar lite på det finner man att det sannolikt var en mer komplicerad ombyggnad än man kan tro vid en första anblick. Antingen lade man ned ganska mycket arbete på att ändra loken, eller tillät man snedbelastningar med kraftigt ökat slitage som följd. Den maximala tryckkraften på vevstakslagret är exempelvis 28 Mp! Snedbelastning här betyder mycket kort livslängd på lagret.
Kent