Jag undrar hur vanligt det är med att knacka/slå på hjulringar för att upptäcka fel? Nu har jag den senaste tiden sett flera exempel på denna rutin i TV-program från Vietnam och Transsibiriska järnvägen. Här hemma har jag inte varit med om att någon gått utmed tåget och systematiskt knackat på tåghjulen sedan hedenhös ;-) och det vore därför intressant om någon kan kommentera den här tidigare praxisen.

Det måste ju ha varit en viktig säkerhetsåtgärd eftersom man förr här i Sverige knackade på hjulen och uppenbarligen fortfarande i andra delar av världen gör detta. Så huru härmed alltså?

PS. Kanske det numer här i Sverige saknas kunskapen/erfarenheten att tolka klangen från tåghjulen när man slår på dem? Det fordrades säkert en viss vana att höra om det var något farligt slitage på gång. :-)

Man knackar hjulen för att kolla att inte det är några lösa hjulringar. Är klangen ren så sitter de fast, är den dov eller annorlunda så finns det risk för lös hjulring.
För övring skall hjulknackaren med sina vana ögon se så att det inte finns några andra brister på tåget, t. ex .tunna eller trasiga bromsblock.

morrgan

Men varför verkar det som om man inte längre rutinmässigt knackar på hjulen här i Sverige? Jag kan inte påminna mig att jag sett den här kontrollen praktiseras på länge: är det månne för att man inte så lätt kommer åt hjulen på många motorvagnssätt? Eller är det monobloc-konstruktion på hjulen numer?

Jag är som novisen vid spisen när det gäller den här typen av kontroller. Men blev första gången instruerad om rutinen av min pappa på 50-talet när jag första gången såg en man gå utefter tåget och knackade hjulen vilket jag naturligtvis undrade över. Och nu har jag som sagt sett att man i fjärran länder typ Vietnam fortfarande gör denna manuella kontroll med hjälp av syn och hörsel. Så varför där men inte här?