Det tyngsta var utan tvekan själva banarbetet och dess avsyning. Före första tåget på morgonen var det bara att knoga iväg på dressinen. Sedan slipersbyten och åter slipersbyten om dagarne.
Cirka 5 procent (par tre hundra)av slipersbeståndet byttes per år. Mitt i vintern blev det inte mycket gjort med snö och tjäle, så det var säkert en handfull om dagen i snitt annars. På vintern var säkert handräckning till övrig jv-tjänst påbjuden, spårrensning, vedhuggning eller annat kul. Men som sagt, en lugn och avslappnad tillvaro jämfört med att som rallare förhand gräva diken i klibblera hela dagarna...

Trevlig beskrivning.
Med oimpregnerade slipers så lär väl inte 5% byte per år ha räckt? Skulle väl behövts minst 10%?

Dag B