Banans trafikbas var länge arméns mötesplats Malma hed (Värnpliktiga, ammunition etc).
Där hoppades man länge att I 10 > P 10 skulle kaserneras: Malmköping hann t o m bygga stadshus! Valet föll dock på Strängnäs, med inflyttning där 1922. Flera militära minnen finns dock kvar i M. Någon tyngre, järnvägsberoende industri vid MlSlJ uppkom aldrig - bara ett industrispår till en snickerifabrik i Malmköping (1912). Med växel i linjespåret och skivsignal, avvecklingen okänd.

MlSlJ fick förstås busskonkurrens: Av linjer till Eskilstuna, Strängnäs (regementet?) och länsstaden Nyköping. Tc Larsson (tids nog också järnvägsbolagets VD) kontrade med att flitigt nytta den enda DEVA-motorvagnen: Den fick gå fram till Flen för att undgå några tågbyten och något år också samköra med NrSlJ till Strängnäs. Den tycks ha körts enbemannad: 1930 års järnvägsmatrikel redovisar ingen MlSlJ konduktörsbefattning. Lokmännen klara godstågen själva?

MlSlJ skaffade aldrig varken buss eller lastbil, motsatt den än kortare LCJ.

MlSlJ redovisar i matrikeln två verkstadsarbetare. Hur stora jobb klarade de? Också en vagnstäderska och en kontorsvakt (inte vanligt). VD/tc Anders Larsson var då 50, med en rad kommunala uppdrag i M. Vad blev det av honom vid förstatligandet?