En A-tender (som väl B-loken hade när de gick på stambanan med snälltåg?) rymmer 6 ton kol. Om vi säger att 1 ton ska vara kvar som reserv skulle det på 145 km bli 34 kg/km, vilket låter helt uppåt väggarna. Hälften av detta, inte mer, bör vara rimligt.
Då borde 2 ton räcka för 145 km. Jag vill f.ö.minnas att SJ i lokläran uppger 15 kg/lokkm som någon slags tumregel för att lägga upp kolförråd. Så det kan knappast ha varit behovet av att fylla på kol som gjorde att man bytte lok. Snarare aspekter på lok- och personalomlopp.

Snälltågen Stockholm-Malmö bytte lok i Mjölby och Alvesta. Stockholm-Mjölby var 209 km över Nyköping (227 över Katrineholm). Man tog vatten i Nyköping (eller Katrineholm), men kolet räckte gott och väl. F-lokets tender rymmer 6,5 ton kol.Det bör ha varit en hel del över när man kopplade ifrån i Mjölby.

Mellan Alvesta och Malmö (182 km) var det oftast B-lok (utan lokbyte). Jag vet inte att det skulle varit några problem med detta.

I Storbritannien körde man London-Edinburgh (63 mil) eller London-Glasgow (65 mil) utan lokbyte och utan att fylla på kol. Tendern på ett Gresley A3 eller A4 rymde 8 ton, vilket räckte mellan London och Edinburgh. Ett Duchess eller Princess Royal hade 10 tons kolförråd i tendern för London-Glasgow vilket var god marginal.

Visserligen var dessa engelska lok modernare och hade säkert bättre verkningsgrad än våra B- och F-lok, men så dåliga tror jag inte våra lok var att de skulle gjort av med dubbelt så mycket kol per km.