Ett exempel. Fler finns i Digitalt museum

[link]https://digitaltmuseum.se/021018038894/roj-lok-1-och-2-upplastade-pa-vagnar[/link]

Till några avlägsna järnvägar, dit det saknades både sjöväg och järnväg, fick loket - helt eller i delar - släpas på dåtidens vägar, eller - om möjligt - på snö och is, med oxar eller hästar. Till exempel drogs [link=https://www.forstlingen.se/bakgrund]Förstlingen från Västerås till Norberg av fyra par oxar, vilket tog två månader[/link].

En annan ödemarksbanan var [link=https://www.historiskt.nu/smalsp/donj/donj_snabbf/donj_snabbfakta.html]Wintjern-Lilla Björnmossen Järnväg[/link] som byggdes 1874-76 långt ut i ödemarken där det bara fanns vintervägar där malm, träkol och stångjärn fraktades med slädar. Dit upp i skogen släpades loket "Jädraås", räls, hjulaxlar och annat som behövdes för att bygga järnvägen. Det var förts 1890, flera banutbyggnader och lokanskaffningar senare, som man fick kontakt med normalspåret i Ockelbo. Det finns säkert några fler exempel på banor som varken hade båt eller järnvägsanslutningen till omgivningen (lokfabriken) när de kom till. [link=https://www.historiskt.nu/smalsp/awj/awj.htm]Ågsbanan[/link] är ytterligare ett exempel.

I boken Svenska småbanor (SJK 28) skrivs om Attsjö Järnväg: "Loket kom 1906 till Lysteryds vägskäl draget av oxar på en specialbyggd vagn. För att få av loket var man tvungen att gräva ner vagnen i sanden." Var loket lastades på den specialbyggda vagnen står inte, men en gissning är omlastning från tåg i Åryd, eventuellt Hovmantorp.