Jag vill ännu en gång påstå att allt som idag försvunnit från AGJ inte varit vrak.

Jag resonerar generellt, och utan direkta kopplingar till just AGJ. "Överskottsproblemet" existerar väl annars mest hos De Gamla (och därmed stora?) föreningarna. Och följaktligen är det De Nya som (oftast) "vill ha". Men sånt här kan ändras genom åren. Också...

/ L G

Jag tycker att den här tråden tyvärr hamnat snett från början eftersom det tar sitt avstamp i följetången "allt som AGJ släppt ifrån sig" ur ett förlustperspektiv, för där måste vi nog lyfta blicken litet. För allt hänger ihop, även bevarandet av vagnar på Gotland och i Småland spelar in och då blir bilden mer komplicerad. Att vagnar en gång bevarades vid t.ex. AGJ är nog alla i 891-branschen tacksamma för, annars hade de varit skrot. Därför tycker jag att de som förstod och var med då måste hyllas för en stor insats för svenskt 891-bevarande i stort, inte bara ur ett västsvenskt perspektiv. Men om nu samlingen är för stor (och det säger ju alla!) så är väl det vettigaste att den sprids ut till lämpliga mottagare? Med detta menar jag föreningar som har viljan att ta hand om fordonen och använda dem? För de är väl inte mindre bevarade för att de exempelvis befinner sig i Småland vid sin gamla hemmabana? Även de som räddade vagnarna en gång borde väl kunna se detta som en framgång?

För jag skulle snarare se det som ett hälsotecken att ett antal föreningar kan lösa sina problem genom att köpa/sälja fordon och därigenom bli BÄTTRE. Snarare skulle jag vilja se mycket mer av detta; föreningar som prestigelöst kan köpa/sälja/byta/låna fordon av varandra och på så sätt komplettera sina samlingar. För jag skulle vilja säga att tron på ett rikstäckande 891-museum med den totaltäckande samlingen fordon är föga realistisk oavsett var man skulle placera detta. Det rikstäckande 891-museet skapas genom ett antal livaktiga, lokalt präglade och profilerade föreningar som alla kompletterar varandra och därigenom ger en heltäckande bild. Så, jag skulle hellre vilja styra in denna diskussion till hur vi alla hjälper varandra att skapa vår lokala variant av det svenska 891-museet. PÅL:s frågeställning är viktig men det får inte handla om en sorts tragedi i att en förening minskar sin samling utan om hur utvecklingen av 891-sektorn borde se ut.

Ante