Följdfråga: Vad föranledde att en stålvagn hamnade i 8000-serien?

När en mängd enskilda järnvägar förstatligades efter 1939 års beslut kom det så många olika vagnar till SJ. Tidigare hade man anpassat de bästa vagnarna från fd EJ-banorna till SJ norm och slopat de andra. Nu blev det så många på en gång så man hann inte det och kunde inte slopa de dåliga för de behövdes. Vagnarnas utrustning var ju anpassad till den bana de gått på så de skulle hållas kvar där. För att då särskilja vagnarna från de med SJ standardutrustning fick de littera med E som begynnelsebokstav och nummer från 1 och uppåt. Snart fick man ändra numren till 8-9000-nummer.

EBCo7b 8038 gick ju i Stockholmsomlopp men var på KJ utrustad med elgeneratorbelysning och vamvattenvärmeledning. SJ försåg varmvattenvärmen med uppvärmning med el, monterade genomgångsledning för ångvärme och centralbatteribelysning om man får tro str 77.
1946 ändrades utrustningen till generator/trafo-belysning, centralbatteribelysningsledning, el- och Vapoorvärme. Då borde nummer och littera kunnat ändras men inte.

Ett annat exempel är KJs två långa Co-vagnar 83 och 84 byggda 1931. De var på KJ likadana med generatorbelysning och varmvattenvärme.
SJ ändrade inte utrusningen på 83 och gav den litt Eo5 nummer 8041.
Vagn 84 fick däremot el-och Vaporvärme 1940 samt litt Co5 nummer 3426.
Lite märkligt.
/tell