En tidigare JGJ-anställd berättade om banan för SJK Stockholm i början av 1963. Jag kunde delta.

Tågklareringen hade skilda redskap Jönköping Ö-Huskvarna resp. Rosendala-Vireda.
Efter motorvagnsdriftens intåg 1924-1925 var trafiken närmast Jönköping rätt tät. Därför användes (järn)semaforer vid Jönköping Ö och Rosendala och tåganmälan m m telegraferades.

Norr om Rosendala var tågfrekvensen lägre. Här fick telefon räcka - utan "bevisresa". Sådant medgav "Väg och Vatten" för bara de minsta banorna. Huvudsignalerna var T-semaforer i trä - i Vireda en "halv" sådan. I Lyckåsgård bytte man dock tids nog till en järnsemafor.

De få järnsemaforerna såldes efter rivningen till HSJ: Som börjat byta ut sina skivsignaler. Saken nämns i en HSJ årsredovisning.