Type 49 byggdes i totalt 7 ex, först tre norska prototyper, senare fyra lok tillverkade i Tyskland. Från början var en större serie planerad, men det blev inte så.

Det sista av de tre norskbyggda loken, nr 465, försågs med en booster (hjälpmaskineri) på lokets bakre löpboggie. Den högvarviga ångmaskinen drev med kugghjul på den främre axeln i boggien och kraften överfördes med koppelstänger till den bakre axeln.

I motsats till boostern på amerikanska lok, som i regel bara hjälpte till i starten av tunga tåg, var tanken att boostern på Dovregubben skulle kunna hjälpa till i ända upp till 55-60 km/t i motluten. In- och urkoppling kunde ske i upp till denna hastighet med hjälp av ett särskilt synkroniseringsinstrument.

Det var en lovande idé, men det var många problem med driftsäkerheten. Så småningom togs därför boostern bort på 465 och inget av de andra loken fick någon sådan installerad.

Läs gärna den intressanta norska boken om Dovregubben som jag refererar till i ett annat inlägg.