Järnväg "utan allmän betydelse" (Järnväg allmänt)
1937 var ett gott järnvägsår med högkonjunktur. Bl a följande står i Järnvägsstatistiken om banor utan allmän betydelse:
1) Bara Malmö-Limhamns, Visby-Visborgsslätts, Dalkarlsbergs (NBJ-gruppen) och Munkedals jv hade kvar persontrafik. Gruppens övriga 22 var rena godsbanor.
2) Landets kortaste privatbana var 600 mm Malma-Haggårdens jv, ägd av kalkbruk. 2,1 km lång, 200 m kortare än Svenska Sockerbolagets Säbyholms jv. Haggårdenbanan står utan signatur i 1938 års stationsförteckning. Hade 1937 3 anställda, 1 ånglok, 1 motorlok och 152 (!) godsvagnar.
3) Störst godsmängd hade 3,5 km långa Storå-Guldsmedshyttans jv (I TGOJ-gruppen): Nästan exakt 400 000 ton. Flest anställda hade Munkedalsbanan: 13 ordinarie och 6 extra.
4) För Uppsala och Norrköpings hamnbanor anges bara spårlängd. Resten fördolt i stadsbokföringen. För stora Göteborgs hamnbana bara längd + kapitalredovisning. Trafiken på de tre var ju integrerad med SJs totala.
5) Sedan 1921 hade Kosta-Lessebo, Malmö-Limhamns och Skara-Timmersdala jv tillförts gruppen.
Säfsnäsbanan blivit Hällefors-Fredriksbergs jv och klassats upp till "normalstatus". Följande banor hade försvunnit:
a) Helt nedlagda: Anneberg-Ormaryds, Bånghammar-Klotens och Voxna-Lobonäs jv.
b) Nedklassade till "rena" industrispår (Med enklare juridik): Laxå-Röfors, Lindfors-Bosjön´, Marma-Sandarne, Näs-Horndals och Sundbyberg Norra-Ulvsundasjöns jv.
Det är bara att tacka och ta emot denna intressanta information.
Och naturligtvis dyker det upp (minst) en följdfråga:
- Hamnbanorna i Göteborg, Norrköping och Uppsala, ägdes dessa av respektive stad?
/TKO