Minns mycket väl denna vinter i Hgl. En morgon tog man tågsättet som skulle bli Rst 125 i ett insatståg från Märsta till Cst. Mycket nöjda pendeltågsresenärer denna dag!

Vintrarna 2010, 2011 och 2012 var ungefär av samma kaliber som de hårdaste vintrarna på 80-talet.

En vintereftermiddag 2010 när jag jobbade på SJs trafikkontor var det rejäl fordonsbrist. Det hade varit fordonsbrist i flera veckor innan, men nu började fordonen på allvar att ge upp. Lokledningen och X2-driftstöd började göra upp någon slags nödplan för vad som skulle gå vad och med personalfördelarna hängades över axeln för att kunna bemanna på rätt sätt. Jag som var operativ chef hade inte mycket att vara chef över, bara se till så bemanningen höll ihop och att de större beslutet som behövde fattas blev utförda och larma uppåt för att få resten av SJ att förstå att det nu var allvar. Som alltid blir det trots att bättre när det är duktiga medarbetare som vet vad som behöver göras och själva kan prioritera och sedan ta ansvaret och säga: "Såhär blev det" och man visste att de gjort sitt bästa.

Det fanns visserligen reduceringsplaner, men resten av det administrativa SJ hade inte förstått hur illa det var i trafiken, reduceringsplanerna kom några veckor senare.

Ganska tidigt en eftermiddag bestämdes att nu slänger vi allt vad kundkoncept och rätt sammansättning över bord, nu gällde det att få ut någonting som fungerade och hade rätt antal sittplatser. Eftermiddagen gick ganska bra till en början, men sammansättningarna blev ju därefter. I tåg 441 till Göteborg gick 6 BC2, enbart. I 505 till Malmö gick en halv Uppsalapendel, dvs loktåg, den andra halvan skickades norrut längs Ostkustbanan. Delning på Stockholm C mitt i rusningen. De flesta tågen gick trots allt, men med avsevärt fel sammansättning, men så var förutsättningarna.

Jag tror det var denna kväll som till slut blev helt förstörd när en X40 fick varmgångslarm i detektorn i Björnkulla och innan de fick hejd på den hade den stannat mellan Flemingsberg och Huddinge och inte kunde ta sig därifrån och blockerade därmed fjärrtågens uppspår. Alla försök att lägga om växlarna följdes med ett ilsket lysande vita växlar på tågledningens panel (vit växel betyder att den är ur kontroll). Det var nog totalstopp ett par tre timmar innan snöröjarna lyckats få växlarna såpass rena så att de kunde användas. X40:n fick till slut sättas på tralla och dras till Hagalund i sth 10 på natten. Kön av norrgående fjärrtågssätt gick långt ner, tågledningen stoppade tåg så långt söderut som i Laxå och Linköping..

Andra saker som jag minns från denna vinter var alla frågor efter olika tågsätt eller fordon: "Var är tågsättet till 76:an som ska gå ikväll?"
"Öhh, det är väl i Hagalund för städning",
"Näe, Hagalund ringde nyss (typ två timmar innan avgång) och frågar var det är nånstans"
"Jaha, men du, det står nåt nere på tolvan på Cst, vänta, jag skickar ute en löpare för att kolla vagnsnummer". Varför 76:ans tågsätt fortfarande stod kvar på plattformsspåren gick aldrig att reda ut, vagnledningen hann inte med.

Sådär fortsatte det! Det kom visserligen bra saker ut av dessa vintrar, framförallt förmågan att reducera innan, beslutsvägar osv, så inget ont som inte har något gott med sig.