På den här tiden bör man också ha tagit hänsyn till risken för rälsvandring då de tillåtna vagnvikterna fastställdes. Den sträcka vi talar om här har två av landets kraftigaste backar nämligen Granstandabacken och Ryggenbacken. Samtidigt hade banan under den aktuella tiden ett helt normalt spikspår där risken för rälsvandring var betydligt högre än på dagens spår. Vi talar mindre om lokens dragkraft än om vad som händer om ett riktigt tungt tåg nödbromsas i en kraftig nedförsbacke och då skjuter spåret framför sig. Visserligen fanns det rälsvandringshinder här och där, men vad förslog de mot de stora krafter vi talar om? Självklart gjorde man bedömningar avseende rälsvandringen då den tillåtna vagnvikten fastställdes. Frågan är hur dessa gjordes. Någon som vet?

//SM