Jag har inga säkra mått på de resulterande krafternas angreppspunkter i lokkonstruktionen, d v s var balansernas vridpunkter ligger exakt. Men låt oss göra några rimliga antaganden om Da-loket med 5 x 15 t axellast (5 x 150 kN axeltryckkraft) och 160 kN dragkraft. Axelavstånden är 2,0, 2,0, 3,4, 2,0 m. Vi betraktar problemet statiskt, d v s vi tar ingen hänsyn till de dynamiska krafter som uppstår p g a ojämnheter i rörelserna i koppelstänger och p g a ojämnheter i spåret.
Vi förutsätter att dragkroken sitter 1 m ovanför rälsöverkanten och att fjäderbalanserna vrider sig runt punkter rakt ovanför axel II och mitt emellan axel IV och V. Det betyder att man vid stillastående får 450 kN resulterande tyngdkraft vid axel II och 300 kN i aktern mellan axel IV och V. Om loket går framåt med full dragkraft, ger denna ett vridmoment runt en punkt på rälhuvudet under balansvridpunkten mellan axel IV och V av 160 x 1 = 160 kNm. Detta moment lättar den resulterande vertikala kraften under axel II med 160/6,4 kN, eftersom denna punkt ligger 6,4 m från den valda balansvridpunkten. Kraftminskningen blir då 25 kN, alltså 0,8 kN på vardera axeln. Axellasterna blir alltså 14,2, 14,2, 14,2, 16,2 och 16,2 ton för axlarna I - V. Med denna beräkning ser man att adhesionsvikten minskar något litet - till 44,6 ton. Jag har räknat med 10 kN/ton.
Det är lite svårt att visa beräkningen utan figur! Hoppas det blev rätt!
Sven B