När Hård hade varit i USA införde han i Sverige både den stora och lilla typen av position-light signal, den lilla (dvärg) för att reglera växlingsrörelser i största allmänhet och den stora som rangersignal för att dirigera tryckarlok på växlingsvallar. Omkring 1930 blev det behov av höga/stora position-light signals som blocksignaler för högerspår på sträckor med automatisk linjeblockering. Men då skapades istället de s k linjedvärgsignalerna. I USA användes i motsvarande fall hög formljussignal med rund bakgrundsskärm, men vid SJ ansågs väl den signaltypen redan dedikerad som rangersignal.

Alltnog, jag undrar om inte de avvikande dvärgsignalerna i Nässjö kan ha berott på att signalleverantören (troligen Union Switch & Signal Co i USA) hade svårigheter att leverera dvärgar av nuvarande utförande, alternativt skickade fel typ av misstag?

I tredje signalsektionens handlingar om signalsäkerhetsanläggningen i Nässjö (diarienummer 12/23) kan man läsa att SJ 1923 hos Ericssons signalbolag beställde bl a följande signaler:

Tre stycken position-lights signals för 0-45-90 grader left hand upper-quadrant, without posts, bases or ladders, and without marker lights or lamps . Dessa var avsedda för norra rangerryggen, och var alltså den höga typen av formljussignaler med rund bakgrundsskärm. Att det inte behövdes stolpar eller stegar berodde väl på att detta ordnades av SJ; minst en signal satt ju också på en signalbro. Att texten i beställningen var på engelska berodde på att Westinghouse Brake & Saxby Signal Co var underleverantör. Signalbolaget samarbetade under många år med brittiska Westinghouse, som i sin tur var lierat med Union Switch. 21 lampor beställde man också (sju ljuspunkter per signal).

Samtidigt beställde SJ tre stycken position-light dwarf signals, också för 0-45-90 grader och left hand upper-quadrant, samt tre dito men endast för 0 och 45 grader.

left hand upper-quadrant tolkar jag som att signalen skall kunna ge signalbilder som efterliknar en semafor vars vinge rör sig i övre vänstra kvadranten, alltså till vänster om signalmasten; det normala utförandet för dvärgsignaler i Sverige.

SJ skrev också att signalerna skulle utföras enligt amerikanska ARA:s specifikationer, och att dimensioner som inte var fastslagna av ARA skulle följa PRR:s standard.

1926 gav SJ-ledningen klartecken till en kompletterande beställning av signaler mm till Nässjö (tredje signalsektionen dnr 10/26). Där nämns att (med reservation för att jag kan ha skrivit av fel) "lilla repetersignalen byts mot dylik för vänster signalering". Termen "repetersignal" användes vid denna tid i förvirrande många olika betydelser, (inklusive en småskalig variant av nuvarande mellansignaler) så möjligen kan det vara dvärgsignal som avses? I varje fall blev ett resultat att banbyrån från Signalbolaget beställde en "kompletterande spårspärrljussignal av US&S tillverkning, sju ljusöppningar för vänster signalering". Att det var sju ljusöppningar tyder på att man avsåg en rangersignal av den höga typen med rund bakgrundsskärm, men termen "spårspärrljussignal" användes annars om dvärgvarianten, så något är konstigt. 1927 rapporteras i varje fall att en ny rangersignal satts upp, och att det var lite problem med den ständigt brinnande mittlampan. Kanske beställdes också dvärgsignal/signaler, men det har jag inte noterat.