Om man läser om hur det gick till alldeles i början när de första banorna i Sverige skulle byggas så nämns en spårvidd på fem svenska fot. Fem svenska fot är 1485 mm. Om man gjort allvar av detta så hade Sverige fått ett bredspårigt järnvägsnät som inte hängt ihop med övriga Europa. Ja, vi kan nog här vara glada att så inte blev fallet, utan att det faktiskt blev som det blev, dvs att det blev 1435 mm normalspår.

Men hur seriöst var det menat med detta tänkta bredspår? Jag vet att de som stod i spetsen i början för projekten pratade om fem svenska fot. En av dem som visst gärna använde detta begrepp var Nils Ericson. Även andra som stod i spetsen på den tiden lär ha använt detta begrepp när de pratade om den spårvidd som de tänkte sig.

Men menade man detta verkligen på allvar? Eller var det bara en avrundning som var enkel att prata om och att skriva? På den tiden hade Sverige inte infört metriska mått. Så kanske man bara sa fem fot för att få folk att fatta lite enkelt vad det rörde sig om på ett ungefär? Så de skulle förstå på ett ungefär hur bred en järnväg är, då folk på den tiden aldrig sett en järnväg och inte hade det minsta begrepp om dess dimensioner.

Det är den frågan jag aldrig lyckats räkna ut eller få svar på.

I kungligt brev av 31/1 1855 nämns att spårvidden ska vara 1,435 meter.
Se också mitt svar i Postvagnen.

Och det svaret är:
Men var finns denna uppgift på 1485 dokumenterad ?
Nu letar jag i SJ 50-årsskrift från 1906 och där nämns i del 2 under Anläggning och underhåll av bana det kungliga brev med instruktioner från 31/1 1855 som startade statsbanebygget. I instruktionen fastställs bland annat: ”att spårvidden skulle blifva 4,83 fot motsvarande 1,435 meter.
Utöver detta fastställs också att lutningarna inte fick överstiga 1:100 och kurvradie fick inte bli mindre än 300m ”utan särskilt nådigt tillstånd”. Denna höga standard klarade man också med några måttliga undantag och stambanorna blev mycket gediget byggda.
Det fanns även instruktioner för terrasering och ballast och en intressant sak var att broar,viadukter och dylika anläggningar skulle byggas med beräkning på dubbel bana.

Det lär väl vara nån sorts förvirring av använda mått, det fanns ju flera måttsystem som användes och dessutom började metersystemet användas. Men skulle vara intresant att se det ursprungliga kungliga brevet med instruktion för Nils Ericson.
I SJ 50 år del 1 nämns alltså att brevet föreskrev en spårvidd på 5 fot.
Men i del 2 avsnitt Anläggning och underhåll av bana, sid 146 nämns att samma brev föreskriver : att spårvidden skulle blifva 4,83fot motsvarande 1,435 meter.
Och något annat än 1435 hade ju varit direkt stolligt. Man var ju inte obekant med järnvägar,det hade gjorts studieresor till England och Tyskland och man hade ju för avsikt att beställa lok och vagnar från utlandet. Tidigt köpte man också ett par uråldriga byggnadslok Ajax och Titan med spårvidd 1435.
Men järnväg i Sverige var ju nytt och det kan ha rört sig om någon förvirring om hur spårvidden mäts, någon trodde kanske att det mättes från mitten av rälerna i stället för från insidan och då har man fått 5fot eller 1485mm