Ett mycket speciellt/kuriöst och uppenbart "sidospår", är Britternas syn på ånglokspannors livslängd mellan revisioner. En panna har en tioårig "livslängd" och får användas enligt utfärdade normer. Sedan ska pannan genomgå en totalrevision igen. I princip får en panna som sedan sin senaste revision inte brukas efter 10 år även om den aldrig (mot förmodan) inte skulle brukats under dessa 10 år.

Skribenten Vinberg tog upp detta ämne i en annan tråd, och jag känner att det kanske borde tas upp i en egen tråd...

I Storbritannien fanns från början inga som helst regler för hur ofta ånglokspannor skulle inspekteras, revideras eller bytas. Det fanns regler för fasta ångpannor i fabriker, men inte för lok och fartyg. Upplägget fungerade så länge man hade ånglok i daglig trafik, men när detta upphörde 1968 dröjde det inte många år innan Railways Inspectorate började ställa frågor till de olika museibanorna angående deras lok. Det slutade med att man reviderade reglerna i två omgångar (1989, i form av Pressure Systems and Transportable Gas Containers Regulations, och 2000 i form av Pressure Systems Regulations) så att det nu finns enhetliga regler för alla ångpannor och andra trycksatta system (hydraulik, gassystem osv). Exakt hur en ångpanna inspekteras avgörs normalt av försäkringsbolaget, och kan vara föremål för diskussion.

Det bör kanske noteras att British Railways brukade revidera ånglokspannor oftare än vart tionde år. Privatbolagen hade inte ett fast tidsschema för revision av ångpannor, utan utgick från resultaten av panninspektionerna, vilket ibland resulterade i ångpannor som användes i 20 år eller mer.

Men hur har reglerna sett ut här i Sverige?