Ska man bevara tåget räcker det inte med att ha någonstans att ställa det, men måste ha någonstans att skruva med vagnarna också, verkstadsplats. För mycket skruva kan det bli.
Det var på vippen att det inte blev någon Hjulbordskörning 2005. På eftermiddagen fredagen före Hjulbordskörningsdagen fanns bara en färdig vagn, C2 2415. De andra tre var fortfarande inte klara. De behövde nya säkerhetsventiler till tryckluftssystemet och det fanns inga i HY. En rundringning till de andra depåerna gav ingenting. Då ilsknade en av ”gubbarna” i verkstan till för han var övertygad om att det fanns i NA. Så han ringde dit och var lite mindre diplomatisk och när man då faktiskt tittade i förrådet så fanns det helt plötsligt. Så i flygande fläng kördes ett antal säkerhetsventiler med bil till HY där det byttes och testades säkerhetsventiler, rangerarna kopplade ihop tåget (”Hur vill du ha det kopplat?”) och vi åkte ut och provkörde.
Vad hade vi gjort om tåget inte blivit klart? Vi hade troligen hämtat några C9 i RI, en inte helt vanlig vagntyp på Tub2 där körningen skulle göras. Hade någon enstaka vagn inte blivit godkänd kunde vi ha ersatt den med en C13H för att få ihop fyra vagnar men den skulle då inte få ta passagerare eftersom C13H-vagnarna är omklassade till arbetsfordon.
Så att köra gammeltåg kan vara ett äventyr.