Nu har jag varit med länge nog för att minnas en del äldre synpunkter med hänsyn till bevarande.
I begynnelsen var utgångspunkten att bevara representativa fordon från respektive epok. Frågan är så - kan X5 betraktas som representativ? Om vi ser till SJ och vad som framkom under 1940-talet har vi i princip ellok F, Mg, de stora H-typerna och eventuellt ånglok E10.

Med hänsyn till X5 måste det nog betraktas lite grann som ett experiment, som man först långt senare gick vidare med. Därför är min grundinställning:

a) Undersök hur mycket arbete/kostnader som erfordras för att stoppa fortsatt förfall, och i princip kunna ställa undan det i 5-20 år utan att det är i avsevärt sämre skick till den tiden.
Är redan denna kostnad 'för hög', kan man nog lika gärna ge upp ganska omgående.
b) Därefter - vad skall till för att få ett respektabelt statiskt utställningsföremål - d.v.s. utvändigt och invändigt ok, men all icke-nödvändig elektrisk och mekanisk utrustning i icke-renoverat skick.
c) Körbart? Tja, ett glänsande gul-orange Xoa5 skulle nog vara en syn att se, men vi måste komma ihåg, att de sista X5 i trafik stort sett kördes i botten innan de avställdes - det finns rikliga rapporter om den sista tiden i gamla nummer av 'Ånghwisslan'.
X5 borde dock vara uppbyggd av det vi idag kallar taditionell teknik, som i varje fall i teorin borde kunna avkodas och om nödvändigt replikeras - om kompetenserna därför fortsatt existerar? Men det blir sannolikt en mycket dyr renovering... ingenting är omöjigt om bara viljan och pengarna finns (crowdfunding, etc)...
Men i varje fall jag skulle nog personligen hellre lämna bidrag till en crowdfunding för att återställa/nytillverka delar till att göra A 1001 körbar igen.