X5 221 till JVM? Kan vi bevara allt? (Järnvägsmuseet informerar)

av Leif B, Sunday, July 05, 2020, 14:01 (884 dagar sedan) @ Wk

Nu har jag varit med länge nog för att minnas en del äldre synpunkter med hänsyn till bevarande.
I begynnelsen var utgångspunkten att bevara representativa fordon från respektive epok. Frågan är så - kan X5 betraktas som representativ? Om vi ser till SJ och vad som framkom under 1940-talet har vi i princip ellok F, Mg, de stora H-typerna och eventuellt ånglok E10.

Med hänsyn till X5 måste det nog betraktas lite grann som ett experiment, som man först långt senare gick vidare med. Därför är min grundinställning:

a) Undersök hur mycket arbete/kostnader som erfordras för att stoppa fortsatt förfall, och i princip kunna ställa undan det i 5-20 år utan att det är i avsevärt sämre skick till den tiden.
Är redan denna kostnad 'för hög', kan man nog lika gärna ge upp ganska omgående.
b) Därefter - vad skall till för att få ett respektabelt statiskt utställningsföremål - d.v.s. utvändigt och invändigt ok, men all icke-nödvändig elektrisk och mekanisk utrustning i icke-renoverat skick.
c) Körbart? Tja, ett glänsande gul-orange Xoa5 skulle nog vara en syn att se, men vi måste komma ihåg, att de sista X5 i trafik stort sett kördes i botten innan de avställdes - det finns rikliga rapporter om den sista tiden i gamla nummer av 'Ånghwisslan'.
X5 borde dock vara uppbyggd av det vi idag kallar taditionell teknik, som i varje fall i teorin borde kunna avkodas och om nödvändigt replikeras - om kompetenserna därför fortsatt existerar? Men det blir sannolikt en mycket dyr renovering... ingenting är omöjigt om bara viljan och pengarna finns (crowdfunding, etc)...
Men i varje fall jag skulle nog personligen hellre lämna bidrag till en crowdfunding för att återställa/nytillverka delar till att göra A 1001 körbar igen.

Du tar upp en viktig fråga: hur mycket kan och bör vi bevara? Det är väldigt lätt att säga "DEN måste bevaras!", men svårare att hitta pengar, arbetskraft och - viktigast inomhusuppställning. Som inte minst Xoa5-tåget visar så är uppställning utomhus INTE en långsiktig form av bevarande!

Om vi börjar med att räkna över de lokaler som "vi" disponerar. (Vilka är "vi"? I det här fallet menar jag alla vi som tycker att det är viktigt att bevara järnvägsfordon disponerar på ett eller annat sätt, d v s på SJVM, andra museer och föreningarna.) Vad står där inne idag?

Och framförallt, vad står utomhus (och mer eller mindre långsamt återgår till mull och järnoxid)? Vad av det som står utomhus är MER värdefullt och något som står under tak - och bör knuffa ut detta?

Kan man inte bygga/köpa/hyra fler hus då? Jo, i viss mån men resurserna i branschen är små och räcker bara till en liten bråkdel av det vi önskar oss. Finns det något annat land som - per capita - har så många meter gamla järnvägsfordon stående utomhus i väntan .... ?

Och till vad ska vi använda våra resurser? Bygga fler hus att ställa upp "vrak" i. Förbättra de hus vi har med uppvärmning/avfuktning? Bygga bättre verkstäder för upprustning och underhålla? Till renovering av fordonen? Banunderhåll?

Javisst, kan man tänka sig att vi kan öka inkomsterna (summan av statliga och kommunala bidrag, biljettintäkter, kaffe- och matförsäljning, privat sponsring, medlemsavgifter etc) på olika sätt - säg till det dubbla. Men även det kommer bara att räcka till en bråkdel av det vi ÖNSKAR oss.

Så hur väljer vi? För ett tag sedan gjordes bevarandeplaner i olika form och på olika håll, men delvis samordnat. Jag hade trott att man då skulle ta tag i denna svåra och obehagliga fråga, men i stort sett tycker jag man samlade ihop alla skäl för att bevara vart och ett av de fordon som finns i samlingarna idag. (Är jag orättvis nu?) Inte att säga "den här hälften behåller vi, den här skrotar vi".


Hela tråden: