Hej, jag är rätt nyfiken på hur smågods hanterades förr. Med smågods menar jag allt från en resväska upp till en C-samcontainer, men INTE en hel vagnslast.

Jag har sökt en hel del på detta eminenta forum, och med stort intresse läst det främst Kjell Aghult skrivit, och förstår att 1964 började man med större knutpunkter, och 1986-1987 var det slut med styckegodset på järnväg.

Men boken eller det uttömmande artikeln om detta ämne saknas, och därför har jag en hel del funderingar:

Vi börjar med behov:

-Tågresenär behöver få med sig väskan eller cykeln, men den får inte plats i kupén. Resgods torde det kallas, och man lämnar in den i resgodsluckan.

-Privatperson behöver skicka något med järnvägen, men ska själv ej åka med. Vart vände man sig? Stationshuset och biljettluckan eller direkt till godsmagasinet? Vad fanns det för definitioner på detta gods beroende på storlek och hur brått det var?

-Företag behöver skicka något med järnvägen men det var inte en full vagnslast. Samma sak här, vart vände man sig på en ort som exempelvis Vaggeryd, direkt till magasinet, eller till stationshuset? Vad fanns det för definitioner på detta gods beroende på storlek och hur brått det var?

Då tar vi definitioner. Hur har järnvägen definierat:
-Resgods
-Expressgods?
-Paket? Eller var det bara posten som har den definitionen?
-Ilgods?
-Fraktgods?
-Styckegods/fraktstyckegods/Ilstyckegods?
-Fler?

Om när vi då rett ut begreppen ovan, vilka olika tågslag åkte dessa godsslag i?

Sedan kommer vi till hur godset kom till (ex) Ormaryd? Lokalgodståg torde det varit för styckegodset, och följdfrågan är då: Hur visste Nisse Svenssons möbler när förväntat gods en vanlig måndag förväntades dyka upp, vara avlastat och klart att hämta? Var det fasta tider på magasinet för tidigaste utlämning och senaste inlämning? Annonserades de lokalt eller var fanns den informationen?´

Annat gods då, som kom med ett persontåg, hur fick Vera Nilsson veta att hennes paket från Gunnars Möbler dök upp i (ex) Ormaryd? Var det fasta tider på varje plats? En gång om dagen? I veckan?

Sedan är jag nyfiken på avvecklingen: Lokalgodstågen som medförde styckegods till den mindre stationens godsmagasin, avvecklades allt sådant på en gång, eller tog man bana för bana? Läste i något inlägg att GDG var tidiga med lastbil istället, men hanterades godset ändå i godsmagasinet, trots att det kom och gick med lastbil?

Många frågor blir det, hoppas på en lång och givande diskussion här.

Att jag frågar är för att jag engagerade mig rätt hårt i flytten av Fiskebys godsmagasin till Gävle, och vi hittade inte en enda bild från insidan på ett helt vanligt litet godsmagasin på landsorten...och jag inser att här har vi en vardag som inte finns beskriven samlat än.

Med vänlig hälsning Henrik R

kan bara 80/90:talet och då polleterade en resenär sin resväska eller cyckel.
Företag skickade expressgods från resgodsmagasinet, senare kallat expressgodset.
Volymerna stannade oftast på mindre försändelser, men nån/några pallar och vikter över 1000kg var ovanligt, men det förekom nån gång.
Allt lastades in i persontågens resgodsvagnar och lastades om lite här och var så att godset kom till rätt plats.
Natttågen brukade ofta vara ganska välfyllda, speciellt norrut.
Mindre småorter hade bussanslutning för res och expressgods.
Och vi aviserade per tel till godsmottagare att det fanns paket att hämta.