Jag kan bidra från 1970-talet och från perspektivet Värnamo, längre tillbaka och från andra platser får andra beskriva.

Resgodset var enklast, det lämnades på stationen och åkte normalt med samma tåg som resenären, om inte tåget hade anmärkningen "Ug". I så fall, liksom vid exempelvis sportlov, fick man räkna med att resgodset tog extra tid. Ville man vara säker på att det var framme när man själv kom fram var det till att skicka någon dag tidigare.

Styckegodset byggde på ett antal knutpunkter, där Värnamo var en. Från varje knutpunkt gick det minst en vagn till varje annan knutpunkt. För Värnamos del var det ett långt tåg som rullade iväg mot Nässjö varje vardagskväll. För lastningen skyltades vagnarna så att allt hamnade rätt (fast jag gissar att de alltid stod i samma ordning så det enda som kunde variera var nog om det gick extra vagn i någon relation). Inlämningen skedde på godsmagasinet om inte godset hämtades av Svelast. Jag gissar att Svelast även skötte hämtningen på mindre stationer om det överhuvudtaget var möjligt att lämna in styckegods där.

Ska också tillägga att i Värnamo kördes det regelmässigt transporter med plattformstruck mellan stationshuset och godsmagasinet (det är några hundra meter emellan). Osäker på vad de innehöll, möjligen var det kopplat till bussgodset, ofta kördes det ju gods även på bussarna, gissar att detta oftast var styckegods.