Användningen av silikon är förbjudet sedan länge i den typen av anläggningar vi diskuterar eftersom det uppenbarligen bildar väl isolerande föreningar när det brinner bl.a. i reläkontakter. Förutom Ericsson gjorde även andra tillverkare samma misstag. Ett problem var uppenbarligen att det inte var möjligt att på ett lätt sett ute i fält avgöra huruvida en viss kontaktfjädergrupp hade silikonimpregnerade mellanlägg eller inte, vilket troligen ledde till att man bytte stora mängder fjädergrupper i onödan. Stundom tror jag att jag fortfarande stöter på silikonproblemet eftersom kontakter stundom kommer emot som verkar vara närmast orengörbara.

Jag har funderat på hur man i dagens fragmentiserade järnvägsvärld säkerställer att städpersonalen inte under några förhållanden använder rengöringsmedel som visserligen kan vara effektiva men som förorsakar "allergireaktioner" som blir dyra att åtgärda i efterskott. Jag har upplevt några allergireaktioner inom telefonin som kom att kosta en hel del.