Tidtabellen omfattade ett morgontåg Köping‒Riddarhyttan och ett eftermiddagståg i andra riktningen, vilket växlade in till Krampen. Därutöver fanns sju pso-egt i vardera riktningen.

Tydligen mycken behovsstyrd trafik, liknande t ex Dannemora-Hargshamn.

Sannolikt hindrade ingenting att tågledningen och signalvaktssysslan i Riddarhyttan sköttes av samme person. Signalvakternas åligganden måste med avseende på tam i praktiken ha motsvarat en tkl:s.

En tkl måste alltid dokumentera. Förr i två böcker, nu på data: De två böckerna fanns också i t ex England och Tyskland. De granskades vid t ex misstänkta klareringsfel. En signalvakt arbetade direkt under tkl och förde normalt inga böcker. Rollfördelningen måste vara klar vid t ex polisundersökningar av olyckor.

En liknande fråga är ut- och inlämningen av K-nycklar till mellanplatserna. Vem registrerade detta?

När det gäller tågbemanningen visar bilder att det förekom lokomotordragna tåg med tbfh-vagn men också sådana tåg utan tbfh-vagn och mer än 14 axlar. Jag tror inte att tågen på senare tid bemannades med fler personer än föraren. Kanske finns det en senare version av bispårsregelverket.

Kanske var man två till 1963, då sådan enmanstjänst frigavs på alla sidolinjer? Vem höll
andreman till dess? Trafikavdelningen? (Tbfh-vagn).