Uppgifter ur bl a SJ utredning om Riddarhyttetrafiken (1965-10-01):

1) Malmtrafiken utgjorde 1964 112 000 ton, ~85 % av Riddarhyttan stn godsmängd. Nästan fördubbling från 1963. Nytt var att del av malmen nu gick till Oxelösund, med omlastning till normalspår i Köping. På 300 arbetsdagar/år (sexdagarsvecka) ~375 ton/dag. 1963 det alltså varit halva siffran.

2) Malmtrafiken hade 1965-03-01 övertagits av Kvarnströms åkeri i Surahammar. Hur många vändor med lastbil och släp kan 375 ton/dag ha krävt?

3) SJ uteslöt inte helt att bredda Krampen-Riddarhyttan, för främst Oxelösundsmalmen. Men ville ha en trolig intäkt att investeringskalkylera på. Varken Riddarhytte AB eller Gränges ville dock utfästa något i saken (Jfr p. 6). R:s övriga trafik (~20 000 årston) kunde i vart fall inte förutses öka. Kompromissen blev att R. arrenderade banan på tre år. SJ beräknade att detta besparade Staten ~300 000 (dåtida) kr/år.

4) Ingen mellanstationstrafik norr om Kolsva hade förekommit sedan 1963. Sista platser hade varit Gisslarbo och Forshammar.

5) Riddarhyttan stn hade 1965 ännu två mans personal. Vid utarrenderingen behölls den i styckegodsststemet, med godsombud (privatperson). Styckegodset nedlades 1971-07-01. Kolsva stn hade till 1966-07-01 en man kvar.

6) Gruvdriften i Riddarhyttan minskade snart: 1967 upphörde brytningen i Bäckegruvan och Persgruvan/Lerklockan. Lienshyttans masugn hade stängts redan 1959. (Den moderniserade) Bäckegruvan fortsatte bryta till 1982. På senare år kördes malmen till Fagersta: Där stålverket så nedlades 1985.