....och så här gick diskussionen mellan OKB och Kungliga Järnvägsstyrelsen angående avsmalnande ändpartier och tysk konstruktion. Nohabs vagnar fick det ändparti som senare skulle bli standard i Sverige.

"Anledningen till, att jag bett Maskininspektören Ståhle rådgöra med Dig angående Gothavagnarne är uteslutande den, att jag önskar få vagnarne från Gotha och Trollhättan i möjligaste mån enhetligt utförda. Däremot avser jag ej, att Gothaverken skola få använda sig av Trollhätteritningarne, i synnerlighet som Gothaingenjörerna synas besitta god erfarenhet angående just konstruktionen av stålvagnar. Jag vill även framhålla, att en dylik strävan till enhetlighet, som Du vet, gör sig gällande vid efterbeställningar, och även skulle hava framträtt, om alla vagnar beställts i Sverige men vid olika verkstäder./...
..../En annan nog så viktig detalj synes vara, att vagnkorgens sidor av konstruktionsskäl icke få några tvära vinklar utan givas ungefär den form, som Görlitzvagnarne hava, nämligen sakta och rätvinkligt avsmalnande mot ändarne.
Tillgivne Vännen
K.A. Lagergren”

"Med anledning av Ditt brev av den 8. dennes/....../Beträffande så den av Dig omskrivna korgformen på Trollhättevagnarna har konstruktionen för dessa nu framskridit så långt att jag kunnat taga del av ritningarna och anser jag att denna konstruktion vad styrka beträffar är fullt jämförbar med den avspetsade Görlitzformen och dessutom ur utrymmes- och trevnadssynpunkt betydligt överlägsen.
För övrigt har Görlitz så sent som år 1922 själv använt samma form som Trollhättevagnarna, ehuru avsevärt sämre konstruerad.
Förstår för min del mycket väl Din strävan efter enhetlighet men vad jag icke förstår och bestämt avråder ifrån är att okritiskt taga tyska konstruktioner, då våra svenska konstruktörer med tillgång till erfarenheter och avbildningar från nutida såväl tyskt som engelskt stålvagnsbygge kunna åstadkomma något bättre och ändamålsenligare. Liksom svensk personvagnsstandard ligger betydligt över tysk anser jag för min del att de tyska konstruktörerna avgjort böra följa svenska föredömen, där så ska ske kan, och icke tvärtom./...../

Stockholm den 14. april 1925
vännen
Axel Ason Lejonhufvud”