Hur det var då vet jag inte. Den äldsta föreskrift för detta som jag har tillgång är BVF 918 från 2001, där framgår tyvärr inte hur det reglerats tidigare. Denna BVF 918 har dock även med tåg som vänder på obevakad station innan slutstationen. Egentligen är det mycket simpelt, distanstågklareraren finns likväl på annan ort. Det är inte ens skillnad på tåganmälan, den utväxlas ändå för hela sträckan.

Systemet med distans-tkl saknades 1981. Den ende tkl fick hålla reda på det utevarande tågparet ensam. Hur långt det gick var egentligen ointressant.

Körning mot obevakad änddriftplats är gammal: Kalmarsmalspåret körde så mot både Ottenby och Fagerhult från 1957. De ansågs då som isolerade undantag, reglerna stod inte i någon SJF (Som då hette särtryck).

Också GSJ lär tidigt ha vänt på obevakad station Särö (Västerskog). Hålla reda på vändtåget var kanske självklart.

Dessutom var Roslagsbanan inte bunden av vad som stod i SJF 1981. Man kunde skapa sina egna regelverk, bara Vägverkets godkände dem.