Tågplanen Åmål-Årjäng 1945 (Järnväg allmänt)

av Kjell Aghult, Friday, August 14, 2020, 11:32 (1322 dagar sedan) @ Lars-Olof Nilsson

1) Tågplanen är gles. Den gäller ändå från en månad efter världskrigets slut: Med inskränkt vägtrafik.

2) Man undrar hur mycket parallellbusslinjen Årjäng-Karlstad fick köra: Den som en gång tillfälligt slagit ut ursprungliga ÅmÅJ persontrafik (Apr-nov 1933). Konkurrenten övertogs av BJ 1936 och blev grunden i GDG Biltrafik.

3) Vagnslasttrafiken tycks ha skötts behovsstyrt: Med tre extratågskombinationer, man kört så långt från Åmål som för dagen behövdes: Högst ovanligt på 1940-talet på en normaltrafikerad järnväg.

4) Styckegodstrafiken är ett frågetecken. Förbindelse minst varannan dag brukade vara norm.
Och styckegodssändningar "förbokades" inte som vagnslaster - vagnbeställning etc. De bara lämnades in på resp. station. GDG lastbilar fick säkert inte köra mer än andra. Och rälsbussläpvagnarna hade begränsade godsrum.

5) Gissningsvis beordrades en tågbesättning (Förare, eldare, konduktör) varje vardag till Årjängsturen. Kunde den avkortas eller ställas in fanns säkert andra arbetsuppgifter.

6) Rektangelsymbolen för Sillerud söndagar kallades "spis". Den betydde att platsen var obevakad trots ofullständig signalanläggning: Växlarna låsta men ej signalkontrollerade: De fick i sället kontrolleras av föraren under gången, infartssignalen passeras i "stopp". Saken förekom också vid SJ och fick tillämpas bara för (lätta) rälsbusståg.


Hela tråden: