Växlingsväg vs tågväg i ställarställverk (Signaler/säkerhet)

av Leif B, Sunday, August 30, 2020, 14:26 (1307 dagar sedan) @ Anders_W

Det räknades i alla fall på senare år inte som tågvägar, utan rörelsen startades som växling för att sedan övergå i tåg vid första huvudsignalen som väl var en huvuddvärg efter växlarna.


Det kan alltså ha varit så att man inte ville bygga en fullständig tågvägsförregling för centrumbangården. Kretsarna för tågvägar var mer invecklade och hade t.ex. de spärrkopplade låsreläerna, medan växlingsvägar låstes direkt i signalställaren och kunde återtas manuellt utan tidsfördröjning.

Signalparet vid början av enkelspåret (huvudljussignal för tåg mot C, huvuddvärg för tåg mot S) finns inte på ritningen från 1941 hos Ekeving, men väl på den från 2005. När signalparet införts verkar rörelser mellan paret och C ha reglerats med ställare 106, medan rörelser mellan paret och S fortsatt reglerades av ställare 103. Längre tillbaka skötte ställare 103 ensam hela enkelspåret.

Innan detta signalpar infördes fanns ingen huvudsignal förrän de motriktade vid änden av plattformarna på S, så rörelsen C -> S mötte ingen huvudsignal alls förrän i bortre plattformsänden!

(Signalparet i början av backen ned mot C var 1941 vanliga växlingsdvärgar; 2005 hade dessa bytts ut mot huvudljussignal 118h för rörelser mot S, huvuddvärgsignal 103v för rörelser mot C.) Mitt på enkelspårssträckan hade man 1941 dock repeterdvärgsignaler: Rep. 106v (växlingsdvärgen 106v var "infartssignal" för C-bangården) resp. Rep. 118h.

Största tillåtna hastighet genom växelpartiet i C var bara 40, så man kanske tyckte att den lägre säkerhetsnivån hos växlingsväg i ställarställverket var tillräcklig?

Var rörelseformen ursprungligen växling mellan C och S, då verkar det logiskt med dvärgar?

Eller fanns det tvärtom en tkl i C som gav avgång efter någon typ av medgivande från ställverket i S?

/funderar
Leif


Hela tråden: