... som är musealtunika så ska Jvm kunna gå in och ta över.

Ta över? Håller i princip med men hur och med vilket mandat skall det kunna ske? Att ta över privat ägda ting är knappast juridiskt korrekt, bara om det finns ett avtal i botten eller stadgar men jag betvivlar att eventuella fodringsägare rakt av accepterar att JvM kan vraka och välja.

Ola Ahlström
Malmö

Att ”ta över ”. ska naturligtvis ske på ett överenskommet sätt mellan parterna. Om en förening känner att bevarandet är övermäktigt så kan man t.ex erbjuda Jvm att ta över med en överenskommelse. Har man kommit i en situation där föreningen gått överstyr ekonomiskt så blir det en förhandling mellan Jvm och den jurist som hanterar konkursboet. Är det skrotvärde så blir det inte mycket , finns det någon annan som är beredd att ta över så är det ju bara bra för bevarandet. En annan möjlighet i sammanhanget är att Jvm står som ägare men deponerar fordon hos intresserade föreningar, då är det ju ingen tvekan om ägandet.

Rent praktiskt har detta ju redan hänt när föreningar inte längre har resurser att ta hand om sina fordon. Dessutom är ju en del fordon sålda med hembudsavtal för museet och då väger ett bud från en hugad skrothandlare lätt. Därtill kommer deponerade fordon som återtagits till museet alternativt återdeponerats till andra föreningar. C7 1774 och VJ 4 med vagnar var ju depositioner som återtagits och i fallet med smalspårsfordonen från Nässjö har ju dessa sålts (med hembud?) eller deponerats ånyo.
Att bara rädda ett av varje typ innebär ju en risk för framtiden om man samtidigt vill använda fordonet. Att andra föreningar har T21 bevarade innebär ju inte att järnvägsmuseet inte kan ha det. Men museet kan inte bevara alla typer heller och jag är övertygad att man har viss koll på bevarade Kockumslokomotorer och kan agera om man ser en risk med något av de annorstädes bevarade fordonen.