Ett intressant alternativ för framtiden (utom på bangårdar etc där den museala dimensionen är speciellt viktig) kanske kan vara plåtsliprar (stålsliprar).

Sådana har funnits i många år, fast knappast i Sverige.

Internationellt är stålsliprar på frammarsch som ersättning för träsliprar. De har den fördelen att de, i motsats till betongsliprar, går bra att blanda fritt med träsliprar i spåret.

Andra fördelar är att de har lång livslängd och att de går bra att hantera även manuellt då de är lättare än träsliprar (för att inte tala om betongdito).
Dessutom kan materialet återvinnas till 100 % när sliprarnas livslängd passerats.

Utseendemässigt avviker de inte heller lika mycket från träsliprar som betongsliprarna gör. Prismässigt blir de, i alla fall i Sverige, dyrare i inköp än träsliprar men troligen billigare än betong. Sett över hela sin livslängd kan de säkert vara ekonomiskt försvarbara.

På kort sikt är det naturligtvis billigast med begagnade träsliprar för en museibana, och vi är vana vid att jobba med sådana. Men på sikt, när tillgången sinar, kanske plåtsliprar kan vara ett alternativ till att bara köpa nya, allt dyrare träsliprar? Och vad händer den dagen kreosot förbjuds?

Steel Sleepers

Stahlsschwellen