Veterligen har denna fråga aldrig behandlats på Forumet. Man får också skilja på byggnads- och
underhållsorganisationerna.

"Efd" (som står på några vagnar) var veterligen först en byggnadsorganisation i Nässjö för Södra Stambanans elektrifiering. Den fick sedan bestå och arbeta vidare med nya elektrifieringar. "Efd" står för (ungefär) Elbyggnadsförrådet.

Elektrifieringarna avtog med tiden: De skulle ju förr visa enbart företagsekonomisk lönsamhet.
I stället kom det stora fjb-programmet, med samma ekonomisk grund. Frågan är om det var starkströmsorganisationen som omstöptes till nya uppgifter. Och fick bygga ATC när fjb-objekten började avta. Tjänstevagnsbehovet bör ha anpassats till ändrade uppgifter.

Banregionernas elunderhållsområden (senare enbart elområden) hade inte bara rena spårfordon.
Utan också reparationsbilar (International?) med även fjänshjul. De kunde köras på väg till lämplig plankorsning och där vändas upp på spåret. Landsvägskörningen sparade in mycken väntetid på tågtäta sträckor.

Elavdelningen hade också en liten svagströmsgren, elinstallationerna i husen. Annars tillhörde svagström signal- och teleavdelningarna. Signals revir var "det ställverksanknutna", teleavdelningens "allt annat". Ett brett register med trådnät, radio, datautrustning, biljettmaskiner, tågdetektorer etc: Listan är lång.

Nu är jag säkert väldigt okunnig, men borde inte fjärrningen snarare ha varit teleavdelningens domäner?