Kablarna var i många fall gamla, från resp. bandels elektrifiering. De tidigare stolplinjerna hade då måst "grävas ned" p g a störningarna från kontaktledningen.

Med stigande ålder kunde kabelhöljena bli otäta. Kablarna stod därför under gastryck. Tuber satt vid varje fjb-station. Lågt tryck indikerades i resp. stationsfält på fjb-panelen (utan summer) och inrapporterades av fjtkl. Tubbyte fick anstå till dagarbetstid.

Kablarna delades ibland med Televerket, som ibland de gamla stolplinjerna gjort. En gång i Strömtorp (Värmland) kunde fjtkl höra ett privatsamtal i luren. Felanmälan gav fullt pådrag vid SJ teletjänst och Televerket - telefonhemligheten var ju röjd! I Televerkets stora nät kunde aktuell trafik förstås snart ledas om. Man misstänkte snart att vatten läckt in i kabeln, folk sändes ut på övertid för att gräva fram felet. Om fjb-panelen visat s k gaslarm minns jag inte.

Från 90-talet förnyades kabelnätet i stor stil med fiberoptik.

Trycksättningen användes inte enbart för att kunna konstatera att fel förelåg utan även för att underlätta felsökningen. Det blev helt enkelt lägst tryck där felet fanns, genom att trycket kunde mätas vid varje telefonpost kunde man snabbt konstatera mellan vilka telefonposter felet fanns och sedan mer exakt räkna fram var det var. Sedan var det bara att gräva just där. :-)