Såvitt jag förstår så fanns det i Storbritannien ganska detaljerade krav i lagstiftningen och Light Railways Act gjorde det möjligt att bygga banor utan att uppfylla alla dessa. I Sverige har vi inte haft detaljerade krav i lagstiftningen utan dessa har fastställts av tillsynsmyndigheten. Det gjorde det möjligt att anpassa kraven utan särskild lagstiftning. Vi har väl haft några banor som har liknat "light railways", t.ex. Saltholmen-Göteborgs järnväg som i praktiken var en spårväg fast den hade järnvägskoncession. HRRJ kan nog också räknas dit liksom Lidingöbanorna och kanske även Långängsbanan.

Kanske även Djursholmsbanan (Eddavägslinjen) under tidiga år ska räknas dit?

Långängsbanan var ju t o m spårväg, åtminstone på normalspårstiden.