transporterades norrut förbi Fågelsta 17 mars 1967. Dragande lok var D 134. Loket var förvillande likt ett vanligt E-lok. Skillnaden var att det var något tyngre och hade en något avvikande tender.

SJ E-lok hade sedan leveransen viktskyltar angivande vikten 50 ton jämt fördelat på alla axlar. Detta även på de lok som levererades med Knorr matarvattenförvärmare och utrustning för tryckluftbroms. Antagligen ingick då även utrustning för vakuumbroms.

När sedan något av KJ eller SäNJ E-loken som sedermera kom att betecknas som E5 efter en revision vägdes noterade någon att vikterna inte överensstämde med div särtryck m m. Någon tog då beslut om att loken skulle få nytt litt m m.

Saken uppmärksammades av någon tjänsteman på Mbr som i en skrivelse framhöll att det inte existerade någon viktskillnad mellan E- och E5-lok. Men den skrivelsen föranledde ingen åtgärd. Kanske ansågs saken allt för obetydlig för någon reaktion.

Inför skrotningen av udda loktyper blev det plötsligt betydelsefullt och E-lok med den oegentliga typbeteckningen E5 skrotades.