Eftersom de drivmotorer som användes på loket bara stadigvarande kunde gå med viss hastighet beroende på vilket poltal de var inkopplade på så krävdes stora vattenmotstånd för att överbrygga de olika hastighetsstegen. Vattnet i motstånden blev därvid varmt så det kokade varför ångan avleddes via en skorsten. Loken kunde ha kanske fyra asynkrona hastigheter där inga motstånd var inkopplade. En fördel med trefasdriften var att man kunde återmata energi i nedförsbackarna.