Det var ju ett sätt att elektrifiera sträckor med många tunnlar och kraftiga stigningar där ångloken hade problem. Växelströmmen var lättare att med lägre förluster kunna distribueras långa sträckor med enkla transformatorer. Och möjligheten till viss återmatning av energin i lutningarna var ju positivt. På den tiden var det nog också problem med att tillverka likriktare för de stora effekter som järnvägsdriften med likström krävde. I Ungern gjordes även försök med omformning av enfas till trefas genom omformare på loken och asynkronmotorer.