Det var bland annat det första man fick lära sig när jag gick min T-utbildning i Hgl, vill minnas att instruktören hette "Broms" Olle. Grabbar när ni fått igång maskin så stäng omedelbart startluftventilen och gå upp i hytten och starta startluftkompressorn på körbordet det första ni gör och lägg K16-ventilen i mittläge så laddas h-behållaren fortare. Det var det viktigaste att man alltid hade fullt tryck 30 kg i startluftkärlen och det räckte i stort sett till två startförsök. Obs att här är det två olika luftsystem med varierat tryck där lokets ordinarie kompressor matar ut luft till bromssystemet och sedan är det startluftkompressorn som komprimerar det högre trycket till startluftkärlen.
Håller med om att loken med sina Dibroventiler var bekväm att köra/bromsa med och otroligt starkt vid växling, det blev många långa släpor och loket hade en bra broms, men när vi körde godståg märktes det i uppförsbackarna att MAK-motorn inte hade den riktiga orken varvid farten verkligen minskade, men det var ett härligt ljud i avgaspipan i skärningarna som plåster på såren. Palle i Vika.;-)

Bromsolle var väl Sven Olsson i Göteborg. Den som åsyftas här torde vara den vi kallade Dieselolle, Arne Olsson har jag för mig att han hette.

****
Det stämmer, Stig. Arne "Dieselolle" Olsson var en mycket bra instruktör, enligt min uppfattning. Han var lite spjuveraktig, och gillade att hitta på lite hyss också. Sånt ger lite extra trivsel i utbildningen.
Jag har en liten "relation" till två T21:or. 107, som orsakat fyra stygn i huvudet, och 102, som är en favorit. Jag hade 102:an i växling på Stockholm södra, 12 januari 1979. Det snöade ymnigt hela dagen, så man såg inte spåren. Loket slirade aldrig, och hjulen tenderade aldrig att "ställa sig", vid bromsning, på de hala spåren. Ett mycket bra lok, som jag tror att SKÅJ har bevarat i Krylbo.