Men helt fulländat blev det inte. Journalisten Jan Mosander var länge stationerad i Västberlin för Sveriges Radio och kvällstidningar. Han förväntades även bevaka öst och tog sig över lite då och då och gjorde intervjuer med för regimen misshagliga personer. Stasi såg (och hörde) men ingrep inte direkt men han kom upp på en lista över icke önskvärda. Ändå kom han in, till egen förvåning, upprepade gånger och man kan förstå att Stasi var frustrerade. Först efter murfallet fick han kläm på varför. Man saknade datorer så allt gick med gammaldags pärmar och kortregister. Dom kunde tänka sig att Jan, verksam vid Sveriges radio kunde vara annat än svensk medborgare så i det registret hamnade han. Så när han kom med sitt finska (!) pass tittade man i registret över Finland och där fanns ingen Mosander.

Det kan ju vara litet riskfyllt att chansa i de sammanhangen, men din historia ovan visar att man aldrig ska underskatta även ondskefulla diktaturers hantlangares förmåga att vara både fyrkantiga och inkompetenta.