Då denna resa och även en lokförare nämnts så måste jag be att få berätta en historia som jag aldrig sett i skrift nån annanstans, men som jag hört vid några tillfällen från en person som var med på resan och sedan stått bredvid mig många gånger på VGJ 29. Eftersom historien inte är min och jag kan ha missat detaljer nämner jag inga namn. Men enligt min sagesman var det såhär:

Uppresan hade gått bra, den föraren hade fortfarande gått kom ihåg om hur man skulle köra ånglok. På nervägen hanterades loket av en man som hade en lite annan approach. Han hade med sig en pärm i vilket han hade noggranna anteckningar om hur han skulle köra, Vid kilometer x.x så mycket pådrag, kilometer n.n så mycket broms etc.
Gott så, alla har sina sätt.

Det var bara ett aber.

Anteckningarna avsåg tunga godståg. För 29an, som var en pigg maskin, var tre boggiepass och en finka ingenting.

Resultatet?

Helt plötsligt gick det fort. Mycket fort. Mycket fortare än de 45 km/h eller en kilometer på 1 minut och 28 sekunder som den prydliga mässingskylten i hytten upplyste alla intresserade om var lokets sth.

Min sagesman berättade att hytten skakade som i en jordbävning, och tendern (Loket gick backgång från Västervik) svängde fram och tillbaka i spåret som en vindrutetorkare.

Föraren hade varit helt vit i ansiktet och resan hade gått mycket lugnt efter det.